Sedan igår kväll har vi passat mina föräldrars vovve. Sandra kände sig som en nybliven hundägare och ville gå lång promenad.
Tro mig...Promenaden var verkligen lååååååång. Vi gick bara till Svarttjärn, men div barn hade förmågan att bromsa färdhastigheten. Det var grodor, skalbaggar och sniglar på marken. Dessa måste de små barnen studera väldigt noga. Gärna peta lite på dem. Sebbe tog täten och gick först i stora delar utav promenaden. Den positionen ville naturligtvis även både Zita och Alex också ha. Alex är inne i en helt obeskrivlig härmingsfas av sitt liv just nu. Allt som pappa eller Sebbe gjorde under resans gång skulle såklart Alex också göra och det i minsta detalj på samma sett. Även om det tog en kvart för honom att utföra proceduren. Zita i sin tur hade en alldeles egen ritual under hela promenaden. Hon valde att gå precis framför barnvagnen allt för att se hur länge hon kunde gå där innan Fredrik körde på hennes baktassar. När hjulen nådde tassarna gick hon 1 dm åt sidan för att snart göra ett nytt försök att placera sig framför vagnen..
Vid Svarttjärn tog vi en 5 min vila var det tänkt. Alex och Sebbe satte då igång att samla stenar som de kunde kasta i vattnet. De stackars ankorna trodde givetvis att detta var mat som barna kastade i men (kv)ack vad lurade de blev. Sedan började nästa roliga lek...kasta macka med stenarna. Stenarna studsade hej vilt kring de stackars ankorna. Det var ett under att de inte fick en sten i pannan.
Inte långt från Fröjasten fann barnen en liten lekplats där de fick leka av sig en liten stund. Jag och Sandra hann tom få sitta 10 min. Sen vandrade vi hemmåt. Gick via Oxledsdalen och Vallhamra torg där vi skulle handla lite. Väl hemma tittade jag på klockan. Promenaden som normalt tar 20-30 min tog idag med 2 barn+ 1 hund 2, 5 timmar. Så nu är jag lite trött både i fötter och i huvud av allt möjligt tjat och gnat. Semester på hög nivå!:)
Tro mig...Promenaden var verkligen lååååååång. Vi gick bara till Svarttjärn, men div barn hade förmågan att bromsa färdhastigheten. Det var grodor, skalbaggar och sniglar på marken. Dessa måste de små barnen studera väldigt noga. Gärna peta lite på dem. Sebbe tog täten och gick först i stora delar utav promenaden. Den positionen ville naturligtvis även både Zita och Alex också ha. Alex är inne i en helt obeskrivlig härmingsfas av sitt liv just nu. Allt som pappa eller Sebbe gjorde under resans gång skulle såklart Alex också göra och det i minsta detalj på samma sett. Även om det tog en kvart för honom att utföra proceduren. Zita i sin tur hade en alldeles egen ritual under hela promenaden. Hon valde att gå precis framför barnvagnen allt för att se hur länge hon kunde gå där innan Fredrik körde på hennes baktassar. När hjulen nådde tassarna gick hon 1 dm åt sidan för att snart göra ett nytt försök att placera sig framför vagnen..
Vid Svarttjärn tog vi en 5 min vila var det tänkt. Alex och Sebbe satte då igång att samla stenar som de kunde kasta i vattnet. De stackars ankorna trodde givetvis att detta var mat som barna kastade i men (kv)ack vad lurade de blev. Sedan började nästa roliga lek...kasta macka med stenarna. Stenarna studsade hej vilt kring de stackars ankorna. Det var ett under att de inte fick en sten i pannan.
Inte långt från Fröjasten fann barnen en liten lekplats där de fick leka av sig en liten stund. Jag och Sandra hann tom få sitta 10 min. Sen vandrade vi hemmåt. Gick via Oxledsdalen och Vallhamra torg där vi skulle handla lite. Väl hemma tittade jag på klockan. Promenaden som normalt tar 20-30 min tog idag med 2 barn+ 1 hund 2, 5 timmar. Så nu är jag lite trött både i fötter och i huvud av allt möjligt tjat och gnat. Semester på hög nivå!:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar