Jag Minns Min Mormor. 100413

I bland är det riktigt skönt att bara få skriva av sig. Även om det är jobbiga saker man måste skriva ibland så gör det faktiskt susen för själen. Detta gjorde/ skrev jag för en vecka sedan i min sorg och saknad av "gamla" mormor. Hennes begravning äger rum den 27/4.

Jag är så otrolig glad över att mormor, Mattis, hann bli så gammal innan hon tillslut fick somna in och återigen nå morfar, Göstas hand. Inte för att hon skulle få stå ut med sina krämpor och oro så länge, men för det faktum att hon hann med att träffa alla mina barn.

För just barn...hennes otroliga kärlek till barnen är det jag kommer minnas allra starkast från mormor. Hon hade stenkoll på när alla barnbarn och barnbarnsbarn fyller år eller har namnsdag. Hon var så gott som först vid dessa tillfällen att ringa och gratulera. När telefonen ringde dessa dagar kände jag innan vi svarade en enorm kärleksfull energi inom mig och därmed visste jag innan vi svarade att det var mormor som ringde.

Jag inser nu att det blir ännu viktigare att alltid vara snabb att köpa en almanacka. Jag kommer att vara chanslös annars att komma ihåg alla födelsedagar m.m. . Det var ju hon som så snabbt påminde mig om alla dessa dagar:

- Glöm nu inte att ringa och säga grattis till den och den osv.

Jag, med mitt minne, minns ju knappt vad jag gjorde igår!

Mormor var även otroligt flitig och ringa om någon utav barnen var sjuka. Då kunde hon ringa flera gånger per dag för att få rapport om barnets tillstånd. Just alla dessa telefonsamtal kommer att lämna ett stort tomrum i min, vår vardag. Tror att de flesta redan märkt hur tomt det blivit utan dessa samtal.

Jag minns min mormor som en mycket enveten mamma, mormor, farmor, gammelmormor, gammelfarmor och vän. Hon var enveten enda in till det sista andetaget. Hon fick så gott som alltid igenom det hon ville. Det fick även mina kollegor i hemtjänsten att få känna på under henns sista levnadsmånader. Allt skulle ske på hennes metoder och villkor annars tackade hon inom kort NEJ till den beviljade insatsen som personalen skulle utföra.

Denna envishet kommer jag alltid att minnas när mina tankar går till mormor. Jag kommer att minnas att när hon ville något så var det lika bra att ordna detta för henne med en gång. Hon nöjde sig inte med ett nej eller det går inte att utföra. Hon gick då vidare med "det som hon ville" till någon annan och så vidare tills någon helt enkelt löst det här lilla projektet.

Så här i efterhand vet jag att denna envishet fick henne till att bli så gammal.

Mattis har nu lämnat oss. Som jag ser det, dock endast kroppsligen. Hennes själ kommer alltid finnas kvar. En liten bit av denna själ kommer att finnas i alla av oss. Då menar jag alla som på något vis kände Mattis. Det finns något i oss alla som vi bär med oss från henne. Något hon sagt, gjort eller på något annat sätt påverkat oss med. Detta kommer säkerligen att förmedlas vidare medvetet eller omedvetet i generationer.

Slutligen vill jag bara få med ett citat från min mormor. Bakgrunden till detta citat var när en nära vän till min familj plötsligt gick bort för c:a 15 års sedan. Jag mådde väldigt dåligt under denna tiden och såg mest mörker omkring mig. Mormor tog mig då på min högra axel och sa:

-Fredrik, du måste sluta att leva för de som är döda och istället börja leva för dem som lever igen!

Dessa ord. Denna befallning som det var mer blev vändpunkten i min sorg . Jag började se mina nära och kära runt omkring mig igen. Jag kunde se att det fanns väldigt många i min närhet som behövde mig samt lite extra kärlek. Jag kunde se ljust på min tillvaro och framtid igen. Mormor var min väckarklocka denna gång. Hon visade mig vägen.

Hade Mattis kunnat förmedla sig idag så tror jag att hon hade sagt just denna mening igen till var och en utav oss.

" - Lev för dem som lever. Ge dem all kärlek som du bara kan! Lev inte för dem som är döda.