Vandrar omkring likt en katt.

Att bli tagen förgiven.

Ibland får jag en känsla av att jag vore en katt. Som vandrar omkring i olika miljöer och bara är. Jag förväntas bara vara där och bete mig som jag alltid har gjort. Skall bara finnas i närheten. Skapa trygghet och glädje för dem i min närmsta närhet. Inte bryta några mönster. Gör jag det så skapas oro,irritation eller rädsla. Kissa inte någon annanstans än i kattlådan. Jag skall bara ligga stilla hos matte eller husse som vanligt för annars blir de oroliga eller rädda för att jag mår dåligt och är sjuk osv.

Att saker sker som det alltid gjort skapar såklart en trygghet för alla i ens närhet, ett lugn för dem. Detta lugn kan dock mycket lätt skapa en stress för mig. Det blir en prestation som det i förväg förväntas att jag "bara" skall fixa. Det har jag ju alltid gjort. Så då vill man ju inte göra sina nära och kära besvikna. Vad som tyvärr ofta glöms av är att man faktiskt vid olika tidpunkter kan ha olika mycket att göra. Detta påverkar faktiskt det som jag alltid gjort så bra innan. Jag kan ha fått nya uppgifter eller direktiv från en dag till en annan. En vecka till en annan vecka osv. Dessa uppgifter skall också utföras på bästa möjliga sätt. Tiden påverkar alltid mina handlingar.
Så när jag har brist på tid behövs,enligt mig, att våga bryta ett mönster. Jag måste ha styrkan att våga säga till mina medmänniskor att denna gång klarar jag inte av att utföra det som jag alltid fixat själv innan. Nu behöver jag din eller er hjälp. Det är ingen svaghet att be om hjälp. Medmänniskor kan faktiskt känna sig behövda när man ber om hjälp och därmed i sin tur få ökad självkänsla. Eftersom man hjälper någon som bett om hjälp. Vet inte hur det är för er, men jag själv älskar just känslan av att vara behövt och få hjälpa en annan människa.
Vidare och vad som krävs är såklart förståelse från mina medmänniskor. Att de verkligen hjälper mig att utföra det som jag faktiskt ber om. Att inte bara vänta på att jag skall hinna i kapp tiden och därefter åter igen utföra prestationen som jag alltid gjort så bra innan. Detta slösar ju bara på dyrbar tid.
Det behöver inte vara så svårt. Alla har ju sett resultatet av hur jag gjort innan och hur detta fallit ut. Så tillsammans kan vi nog nå samma resultat fast på ett nytt sätt. Du kanske har effektivare idéer på hur man når samma resultat. Kanske till och med bättre resultat. Lyft fram detta!
Att bryta mönster behöver inte vara jobbigt eller göra ont för någon. Det handlar om hur man lyfter fram det nya. Det behöver inte trampa någon på tårna.
Helt ärligt tror jag att det gör mera ont att alltid bli tagen för given, som en katt blir som vandrar omkring i lägenheten, huset eller på jobbet. Den skall bara vara där och skapa glädje, trygghet, kärlek och värme. Glöm inte att katten har exakt samma behov att få detta från dig som matte eller husse! Likadant är det givetvis mellan oss människor. Allt annat hade ju varit mycket märkligt!